insikten

Jag vet inte hur jag ska hantera insikten. Den jag fick i skidspåret idag. Den som gör ont samtidigt som den gör mig stolt. Den som jag nog egentligen haft länge redan men ignorerat. Insikten om att lillebror snart kommer att klå storebror i det mesta i fysisk väg.
V har nu i två vintrar kämpat sig fram på skidor. Fallit och kravlat sig upp om och om igen. Klagat men ändå orkat kämpa på. Och visst har träningen gett resultat. I år skidar han på med helt ny fart och styrka. Han är mera upprätt än vågrätt i snön. Och han gillar det mer och mer för varje gång vi skidar.
Men så har vi då T, 2 år yngre. Som i princip stod andra gången i sitt liv på skidor idag. Och som gled fram som om han aldrig gjort annat förr. Utan stavar dock men iaf. Och det gäller inte bara i skidning. Han har nästan bättre bollkontroll i både fotboll och innebandy än V. Utan att behöva träna eller tänka på vad han gör. Han bara gör. Ska bli spännande att se honom på skrinnskor i år.

Det gör mig givetvis stolt att se vilka framsteg han gör och hur lätt han verkar ha för alla fysiska sporter. Men det gör samtidigt lite ont i modershjärtat att veta att V kommer att kämpa och kämpa men ändå antagligen alltid kommer att bli slagen av lillebror. Visst ska man komma ihåg att även bröder är olika och allt det där. Men de kommer alltid ändå att jämföra sig med varann så nära i ålder som de är. Så det gäller väl bara att vara bra på att förklara och uppmuntra. (Och visst har V många saker han är duktig på som inte T kommer att göra lika bra innan han når samma ålder. ) Barn är olika och ska få va olika. Men det här var dagens insikt!